DIX MINNS, NWT torsdag 16 september 1993

NWT-skrivaren träffade honom många gånger hemma i Geijersholm, där han och makan Anna bodde ganska omodernt i en stor brukskåk, men båda trivdes med tillvaron. Gustaf Georg var ju född där och pappa smålänningen var smed, en tid också rallare i Amerika.

Man skulle kunna skriva spaltmeter om "G.G.G.", som var skalden Gullbergs signatur. Han uppträdde förresten med egna visor på scener från Luleå i norr till Kalmar i söder. Sista turnén avverkades 1943. Ett tag var Gustaf Georg med i folkparkernas artistförmedling, men inkomsten blev bättre när han tog kontakterna själv. Från en 50-lapp per kväll ökade gaget till 250 kronor och det var lika mycket som en veckas industrijobb!

Han framförde bara egna låtar. Utan högtalaranläggningar gällde det att ha röstresurser och det saknade inte trubaduren från Gustava, som hade sångrösten i arv från föräldrarna. På skaldesidan räknade han in släktskap med den store Hjalmar Gullberg!

Under åren tecknade "G.G.G." ner över 1000 sånger, historier och andra skildringar, publicerade både lokalt, i länspress och rikspress. Dessutom gav han ut små poem, mestadels i anteckningsböcker med titeln: "Poem, sånger och reseskildringar av G.G. Gullberg."

Att Geijersholm i urminnes tid kallades för "Bratthallan" får man reda på i en liten vers, och i ett annat poem talar Gullberg om legenden "Abberbergs-Marit", skogsråa i Geijersholm. Hon bodde "vid bergets fot, där höga furor susar och trolska tjärnars vatten krusar, omgärdad av bergen de grå." Efter en olyckshändelse i skogen 1959 blev skalden mindre flitig med sin penna.

Men berätta kunde han. Tiden som rallare längst uppe i norr liksom militärtjänstgöringen under kriget hade etsat sig fast i minnet. Ett gäng rallare från Västergötland var så stora att Gullberg stod rak under deras utsträckta armar! Över dem blev han till sin oförställda förvåning bas. Kanske var det för talets gåva. Visst söp och slogs hans rallarvänner, men arbeta kunde de. Ett par ungdomar, som ropade "rallarbusar", greps och placerades på en vagn, där de fick skrika "rallarbusar" tills rösterna tog helt slut!

Och så mindes han muraren och predikanten Utter. När Utter blev grinig i jobbet sjöng Gullberg alltid "Klippa du som brast för mig", och då sken den gamle muraren upp igen. Utter predikade på vintern och murade på sommaren.

Gullberg tecknade ner allt han varit med om, bland annat ett åttadagars bröllop i Fryksdalen. Värre kalas hade han aldrig upplevt. När han medverkade med visor och berättelser stod det på affischen: "Författaren och vis- och kuplettsångaren G.G. Gullberg håller konsert. En trevlig afton utlovas. Kommen mangrant! Arrangören."