DIX MINNS, NWT torsdag 9 september 1993
Fotboll var livet för Isidor i Edebäck
Fotbollen var hans liv, själv en gång framgångsrik forward hos Sandvikens IF. På gamla dar hustomte hos IFK Edebäck. Och så gillade han att spela på trav och att "klämma lagg" i Gunnerudstrakten. Isidor Sörquist, född 1891, hade också ett jobbarförflutet i Amerika, där han bland annat körde ut mjölk och glass. Fick lämna hälften av den första avlöningen till arbetsförmedlingen!
Egentligen var Isidor bördig från Hälsingland, men kom som helt ung med föräldrarna till Edebäck. 19 år gammal styrde han kosan till Amerika. Året var 1910. Hade varken jobb eller språkkunskaper, så nog var det ett våghalsigt företag. I början jobbade han på en slipstensfabrik, men blev snart sysslolös när orderna uteblev.
I flera veckor levde Isidor på kredit och fick till sist arbete på ett tråddrageri. När första världskriget bröt ut hade han precis fått körkort och lyckades fixa ett arbete som chaufför på en glassbil.
Så småningom blev han mjölkbilschaufför, men tvingades faktiskt "köpa" jobbet. Förmedlingen tog hälften av Isidors första avlöning! I tretton år körde han ut mjölk veckans alla dagar. I anställningsvillkoren ingick en veckas semester och två lediga dagar per månad. Redan klockan fem på morgonen började utkörningen och pågick till framåt middagstid. Faktiskt ett bättre skift än på natten tyckte Isidor.
Dystert på hemmaplan
Om inte familjeskäl kommit emellan lär han nog ha pensionerats som mjölkutkörare i Staterna. Nu kom han i stället hem till 30-talets lågkonjunktur. Kanske var det hugget som stucket var tillvaron syntes bäst. För Isidor blev det jord- och skogsbruk efter de tjugo USA-åren. Och en del lagerjobb hos Klarälvdalens Kooperativa i Edebäck.
Och så tog han som sagt upp fotbollsintresset igen. IFK Edebäck behövde en hustomte och minsann blev han en riktig sådan. Han klippte gräsplanen i Gunnerud och såg till att grabbarna hade materialen i ordning, att skorna var dubbade och att allting kring matcherna fungerade. En systerson, Yngve Berglund, spelade förresten vänsterytter i Isidors gamla fina elva i Sandviken, så kontakterna hade han kvar, mindes Gösta Högling i IFK.
Men IFK var Laget för Isidor ända upp i 80-årsåldern. När det var matchdags fanns han alltid på plats. Och så missade han aldrig veckoresan till NWT i Hagfors för att spela på travet och för att få en pratstund om fotboll. Då sög han eftertänksamt på sin väl inrökta snugga.