DIX MINNS, NWT torsdag 27 maj 1993
Fattigt folk fick finna sig i det mesta
När man i våra dagar läser om bostadsbrist i öststaterna och hur familjer tvingas bo tillsammans i storstadslägenheter och dela på kök, så är det måhända på sin plats att påminna om hur det var ställt i våra bygder för mindre än hundra år sedan. I "Kockelbo" nedanför gamla affären i Stjärnsfors låg både kontor och bostäder. En familj kunde bo i kammaren, en annan i det delade köket. Det berättade 90-årige Per Larsson-Uhlin, född 1873, för NWT-skrivaren .
Bostadsbristen var stor och folk tog vad som erbjöds. Per var en fantastisk berättare och otroligt vital. Åkte cykel på gamla dar, klippte gräs åt Bolaget och grannarna långt in på ålderns sena höst och var första bas i Stjärnsfors anrika manskör. Deltog förstås i otaliga sångarframträdanden, bland annat Svenska Sångarförbundets konserter i Stockholm. Fick fina utmärkelsetecken och intresserade sig dessutom för blåbandsföreningen, missionsförsamlingen och pensionärsföreningen, där han var uppbördsman till 89 år fyllda!
Och så mindes han allt från gamla tider. Pojkåren tillbringade han i "Ynäs" i Ekshärad, där fadern drev jordbruk. Sen blev det vedgårdsjobb i Stjärnsfors, fortsatte på massafabriken och körde virke från älven. Blev stallmästare på kuppen.
När fabriken lades ner på 20-talet arbetade han liksom många andra stjärnsforsbor en kort tid i Skoghall, men återvände till hembygden och tog jobb i Hagfors järnverk. 72 år var han när det fick vara nog efter 21 års industrislit.
"Lea" smeder
De gamla smederna visste Per mycket att berätta om. Starka, hårda män. En smed, som inte var "le" mot passpojkarna, han var ingen riktig smed! På den tiden var det inte ovanligt att 8-åringar fick hjälpa till i smedjan. 12 timmars arbetsdag och 10-18 öre i timmen var normen.
Folk hade gris och höns vid sidan av jobbet. Och i "Stålboa" handlade man det nödvändigaste av livets nödtorft. Frebe ägde hälften i affären. Dessutom fanns det en så kallad "ring".
I smedjorna tillverkades yxor, knivar, spadar, spik samt smiddes gångjärn. Man startade vid 4-tiden på morgonen. Det var förstås inte så lätt för en 8-åring att orka med att dra fläkten, som var barnjobb. Skolgången blev det förstås si och så med. Fattigt folk fick finna sig i det mesta på den "gamla goda tiden".