DIX MINNS, NWT torsdag 18 mars 1993
Barnen och de gamla fick svälta
Han mindes hur gamla människor utan försörjningsmöjlighet auktionerades bort till lägstbjudande. Svältande barn och en ständig kamp för brödfödan var minnen som aldrig suddades bort från näthinnan. August Larsson från Säljheden (1872-1967) var bosatt på ålderdomshemmet i Ekshärad när NWT-skrivaren hälsade på i februari 1962 för en 90-årsintervju.
August växte själv upp i ett fattigt torparhem tillsammans med nio syskon. Han visste hur det var att lida nöd. Det var verkligen bekymmersamt i torparstugorna. För att spara skoläder sprang barnen barfota långt ut på hösten. Redan i skolan fick man lära sig börja arbeta.
Eleverna skötte nämligen all städning i skolsalen, bar in ved och vatten. Eldarlaget fick gå upp i ottan på vintern. Det rök in alldeles förskräckligt, tak och väggar blev med tiden sotsvarta i Bergsängsskolan. Den ensamme läraren hade upp till 80 barn ända från Yggenäs och Edebäck. Så fort August läst för prästen, pastor Groth hette han, så bar det direkt ut i förvärvslivet.
I flera år jobbade han som drängpojke, fick börja redan klockan tre-fyra på morgonen och höll sen på långt in på kvällen vinter som sommar. Semester var inte att tala på. Han hade arbete hos en storbonde i Gustava. Det fanns faktiskt storbönder även där på den tiden. Efter drängperioden blev det skogsjobb.
16 öre var bra timlön!
Fram till 1919 var han anställd på fabriken i Stjärnsfors, men började sen i Skoghall och pendlade till hemmet i Ekshärad. En krona i dagsförtjänst var inte ovanligt. Själv hade han 16 öre i timmen 1920 och det ansågs som bra betalt! De flesta hade bara 12 öre. Men August var sparsam och lyckades till och med bygga ett eget ställe, som han sålde då hustrun dog 1946. Han bodde sen hos son och sonhustru och kom till Hemmet 1961.
De gamla rotauktionerna hade han som sagt i gott minne. Rotehjonen skjutsades mellan gårdarna, många fick svälta eftersom husbonden bjudit ett så lågt pris. De gamla fattiga for verkligen illa på den tiden. Den vård August själv fick på gamla dar efter ett slitsamt liv ansåg han nästan var ofattbar.
Fast TV och andra nymodigheter intresserade föga. Däremot favoritläsningen Såningsmannen och så alla dagshändelser på Hemmet förstås. Ett fruset vattenledningsrör var det stora samtalsämnet när NWT hälsade på den där kylslagna februaridagen för 31 år sedan.
August fick också uppleva sin 95-årsdag.