DIX MINNS, NWT torsdag 21 januari 1993
Sekelskiftets Hagfors bjöd svåra prövningar
Varför det första bostadsområdet i Hagfors döptes till Blinkenberg finns det olika uppgifter om. När järnverksbyggnationen drog igång 1873 blev det förstås bråttom även med bostadsbyggandet. Arbetarkåkar skulle "upp i blinken", sas det. Och förmodligen hade den gamle skruvfabriksarbetaren Olov Persson (född 1884) rätt version när han inför 95-årsdagen 1979 berättade för NWT-skrivaren att byggmästaren ifråga kallades för "Blinken".
I sin lilla prydliga pensionärslägenhet i Sättraområdet drog han med glasklar skärpa valda delar ur sin långa levnad. Han växte upp vid Stora Örsjön i Gustava. Man var åtta stycken i familjen och avstånden var långa till skola och affär, faktiskt en hel mil till skolan i Sundsjön. Med jämna mellanrum fick barnen svara för inbärning av ved och eldning i skolsalens stora kamin. Det var bara att packa sig upp extra tidigt de morgnarna.
Genvägen över sjön var riskabel sena höstar och tidiga vårar. Ibland hade isen gått upp när barnen skulle hem och då fick man ligga kvar i någon stuga. När isen gungade satte Olle sig på en träspark och stakade sig fram. Det gick bra tack vare långa medar! Läraren hade förstås flera klasser på en gång och undervisningen blev väl därefter. Innan skoltiden var över flyttade familjen till Hagfors och slog sig ner i Ängfallheden.
När Olle läste för prästen i Råda arbetade han också hos en lantbrukare i Lindås. Hårda bud för en ung pojke. Lite senare fick han jobb hos brukets trädgårdsmästare Karlsson med hela sex öre i timmen! 1902 började han så på Skruvfabriken fram till exercisen i Uppsala tre år senare. Hemkommen igen var det dåligt med jobb på gamla "Skruven" och därför erbjöds Olle en plats som smeddräng. Det tackade han nej till och fick i stället utejobb på bruket. 1918 erbjöds han ny anställning på "Skruven" av ingenjör Hjalmar Sundkvist och slog till direkt.
Olle mindes hur få ledargestalter man hade inom ortens industrier på den "gamla goda tiden". Ingenjör Danielsson svarade för hytta, valsverk och martin, Jan Månsson för utearbetarna, förvaltare Forsberg för kontoret, ingenjör Olsson för sömfabriken och Martin Sundkvist för skruvfabriken.
Åkte "Knöl-häst"
Som sekreterare åt disponenten i Uddeholm fick förvaltare Forsberg åka "Knöl-häst" fram och tillbaka varje dag. Rättare Olsson på "Knölen" i centrala Hagfors hade sex hästar uppstallade för olika brukstransporter. Om körkarlarna i Hagfors har vi berättat tidigare.
Hagfors vid sekelskiftet var något av en vildmarksutpost. Bruksgubbarna ägnade sig åt en hel del friluftsövningar, laxöringsfiske i Uvåforsen och vid Malta, och så jakt förstås. Älg var det otroligt gott om då som nu.
"Nog har jag jagat en hel del i min dar, men det talar vi tyst om", var 95-åringens avskedsord till NWT-skrivaren.