DIX MINNS, NWT fredag 27 november 1992
Plåtslagaren som slog rekord i arbetsår
Ett verksamt yrkesliv i över sextio år var förr inget ovanligt ens i den tunga industrin eller inom skogsbruket. NWT-skrivaren fick på 40- och 50-talen vara med om många avtackningar och medaljeringar där huvudpersonerna hade avverkat 60 år och mera i sina yrken utan att det ansågs speciellt ovanligt.
Frågan är om inte gamle plåtslagaren Viktor Roos (1881-1965) på Gärdet toppade den här märkliga listan. En hel dåtida pensionsålder, 67 år, jobbade han hos Uddeholmsbolaget!
När vi fick en pratstund inför 80-årsdagen i december 1961 hade Viktor alldeles nyligen gått igenom en obligatorisk läkarundersökning. Mäkta irriterad hade han frågat doktorn: "Har ni inget annat att göra än att ta hit friskt folk?!" Något så dumt hade han inte varit med om tidigare. Lite dövhet fick man väl stå ut med, men sen var gubben kärnfrisk minsann.
Viktor föddes i Föskefors och bodde sen i Geijersholm. Pappan var smed på bruket. Tolv år gammal fick Viktor börja dra bark i Stjärnsfors. Givetvis vandrade han mellan Geijersholm och arbetsplatsen. 1895 fick han jobb i gamla götverket i Hagfors och provade även på att arbeta som smeddräng. 1899 flyttade han så över till plåtslageriverkstaden. Allt arbete gjordes för hand och man var bara några få anställda.
Semestervecka irriterade
Verksledningen ville ha Viktor till bas, men han ville hellre arbeta i lag med sonen Gustav och det fortsatte han som sagt med även efter 80-årsdagen. När treveckorssemestern infördes blev Viktor ganska irriterad och cyklade till sonen Lennart och svärdottern Attie i Dalkarlstorp och undrade om de inte hade lite vedhuggning åt honom!
Fiske var ett sätt att sysselsätta sig med på fritiden och ofta såg man Viktor med kastspö om kvällarna. Vid Malta landade han många rejäla "firrar". Ofta hade han besök av den gamle bruksveteranen, stålblåsaren Niklas Pettersson, som var lika fiskeintresserad. I Uvån fanns det gott om laxöring på den tiden.
Spelade gitarr
Musik tyckte Viktor om, spelade gitarr i en musikförening och framträdde på olika möten. Och så var han blåbandist. När pappan förolyckades i gamla sodahuset i Stjärnsfors 1903, 46 år gammal, blev Viktors mor ensam med sju pojkar och två flickor, den yngsta endast två år. Från barnsben fick syskonen lära sig att arbeta och hjälpas åt.
"Det mår man inte illa av", betonade han. Och även om han kunde se tillbaka på ett långt yrkesliv och hade medaljerats på den stora jubileumsmiddagen 1943 så hade han inga planer på att stanna hemma för gott hos jämnåriga fru Augusta. Då hade hon nog blivit ordentligt överraskad. Så Viktor och sonen Gustav fortsatte att traska ner till den gamla arbetsplatsen!