DIX MINNS, NWT torsdag 5 november 1992
Han var bygdens allt i allo
Han var något av en tusenkonstnär, före detta skeppare, båtbyggare, fotograf, chaufför, smed, nätknytare och en bygdens alltiallo, Karl Mayner (1890-1976) på Sundudden i Gustav Adolf. På något oförklarligt sätt kunde han också känna på sig när någon avlägset boende vän kom på besök. "Sätt på kaffepannan, snart kommer…" brukade han säga till fru Märta (1906-1973).
Ofta var det den hembygdsintresserade ingenjören Jeoorj Larsson, som kom fotvandrande från Hagfors för några dagars fiske eller krösplockning hos vännerna Karl och Märta. Från de mötena berättar Jeoorj många roliga episoder i den hembygdsbok som utgavs efter hans frånfälle.
Karl Mayner var född på orten och makarna bodde först på det arrenderade föräldrastället, men när sjön Nain höjdes av vattenreglerarna 1948 dränktes huset och ett nytt uppfördes. Abborre och gädda simmade över de forna fähagarna och det var Karl och hans Märta inte glada över även om Karl själv var storfiskare.
I stället för kor, får och getter inredde Karl en smedja och snickarverkstad i ladugården. Det var högtidsstunder att få höra honom berätta om sitt skiftesrika liv. Snabb i repliken var han som den gången ortens präst hade fått motorstopp och stod på huvudet i motorn med handboken i näven. "Dä står nog int i bibla", sa Karl!
I unga år jobbade han som chaufför och i hela 24 år var han maskinist på flottningsföreningens båt "Nain". Intressantaste tiden var när han provade på fotografyrket i Linköping och hos den så bekante fotografen och poeten Emanuel Ljunglöf i Hagfors. Ljunglöf var också skomakare och bohem i största allmänhet. Kunde lämna allt jobb och ge sig ut till ron och stillheten vid någon sjö i grannskapet. Och där trivdes också Karl Mayner.
Inte alltid blev det bilder efter brudfotograferandet. Plåtarna försvann ibland spårlöst på verkstaden bland all röran. Där inne fanns också motorcyklar! En gång mindes Karl hur Ljunglöf ordnade med brudparets uppställning, gestikulerade och vevade i armarna. Plötsligt råkade han sparka omkull kameran och så var den dagen förstörd.
Karl Mayner trivdes dock bäst i skog och mark. Gav fotot på båten och ägnade sig helt åt skog och flottning. Satt sommartid brandvakt i Hjortbergs brandtorn. Och så var han en hejare på att laga fisknät. Och att bygga ekor.
Karl deltog också i den illustra sammanslutningen Aegirs möten ute i vildmarken. 13 hagforsare var man med Ljunglöf i spetsen. Alla hade speciella uppdrag; braständare, matsäckshållare och så vidare. Och Ljunglöf föredrog förstås sina poem. Och så kanske han berättade om sin "evighetsmaskin" som aldrig gick. Alla i Aegir hade verkligen pojksinnet kvar.