DIX MINNS, NWT torsdag 27 augusti 1992

Men låt oss börja i kronologisk ordning. Redan 1923 startade eldfestandet i Hagfors. Karl Thomas Bergstedt var en av eldsjälarna om nu det dubbelbottnade epitetet tillåts. Han blev också eldfestgeneral och såg verkligen till att det slog gnistor om den från början omtyckta och välregisserade festen. Folkparken strålade av ljus i höstmörkret.

Synd bara att inte själva namnet registrerades som klubbens unika egna PR-skylt. Nu för tiden "eldfestas" det i snart sagt varje buske landet över. Viking kunde ha varit ensamma om festernas fest, Eldfesten!

Naturligtvis hör den hemma i folkparken. Ett försök att flytta den till Hagforsvallen gjorde framför allt den äldre eldfestgenerationen lite förvirrad och ledsen. I den vevan började också publikminskningen. 1955 sattes ett otroligt publikrekord 8 471 betalande besökare en ljuvligt skön eldfestlördag. Det var fler besökare än invånare i Hagfors! Och för hela eldfesthelgen det året räknades in drygt 10 000 besökare. Men så gick det också extratåg till Hagfors!

På den tiden var det fest i dagarna tre, numera nöjer man sig med en festkväll i all nöjeskonkurrens. Och vilka artistuppslag man hade. Svajmastartisterna var hisnande programpunkter. En kväll klättrade en åtskilligt beskänkt parkbesökare upp i masten. Sen fick arrangörerna vådliga besvär att få ner våghalsen till väntande ordningsvakter. Gyttjebrottning med lättklädda utländska damer var också ett uppskattat nöje. Ännu roligare blev det när en i tältkulissen smygtittande ortsbo vräktes ner i gyttjebadet av de muskulösa madammerna…

1967 var det dags för den första Eldfestflammetävlingen. Team Rybjax (Göte Rysjö, Sven Björklund och Stig Axelsson) låg bakom idén och NWT-skrivaren med ett långt förflutet i misstävlingen Bergaflickan kom också med på ett hörn. Eldfestgnistor utsågs och fick tävla om finalplats.

Det kunde bli rätt så stormigt på publikplats när fansen skulle hylla sina favoriter. Som konferencier hamnade NWT-skrivaren en festkväll på rygg bland sladdar och mikrofoner med fans och livrädda flickebarn i en enda röra på parkscenen! Finalpresentationen blev kort den aftonen… Elektrikern Bertil Hedin fick dessutom världens problem att återställa elnätet i funktionsdugligt skick.

Eldfestgeneraler efter Team Rybjax blev Sven Fridman, Ale Melberg och nu Lennart Sjögren. Sven har också många muntra minnen som när han fick leta efter ögonlinsen åt en helnäck strippa på scenen inför fullsatt uteteater (numera riven) eller när han tvingades hjälpa en annan lättklädd dam att plocka förrymda ormar i scenkulisserna!

Eldfesten är en upprymd historia och förr luktade hela innerstaden av kål. Det kokades eldfestkål i varenda stuga och affärernas kållager tog slut på nolltid. Därför namnet "kålfesten". En del tyckte det var mer spännande att parkera utanför parkgrindarna och se vilka som finkades. Det höll man noga räkning på minsann. Förr fylldes också finkorna till bristningsgränsen, för Eldfesten skulle alla besöka. Hagforsbor i förskingringen kom alltid hem.

Avslutningsvis en sann historia em "kålsuperiet" på den gamla goda tiden. Dagen efter städade Vikings funktionärer upp i parken och upptäckte då en ortsbo krypande på alla fyra i en parkvrå.

"Vad letar du efter?" undrade en funktionär.

"Tännera, så ja har nô å ät mä…"

På Eldfesten kan minsann allt hända!