Han kom tidigt med föräldrarna till Uddeholm från Eskilssäter. Bara tolv år gammal sattes han i arbete på jordbruket. Efter ett kort mellanspel på fabriken i Stjärnsfors blev han trädgårdslärling i Östanå och 19 år fyllda fick han jobb som kusk hos dåvarande skogschefen dr Lovén på Sjögränd, sedermera chaufför och trädgårdsmästare.

Skogschef Pettersson och intendent Behm hade han också som chefer. 1913 skickade skogschef Pettersson honom till Stockholm för att ta förarbevis på bil, ett av de allra första i bygden. Inför sin 90-årsdag berättade Alfred med förtjusning för NWT-skrivaren om en gammal Minerva, som var otroligt skraltig. Bilen hade jättestora däck som barnen brukade krypa in i och rulla utför slänterna! Det resulterade i blåmärken och snubbor.

Och som sagt, storfiskare var han också. 19 kilo vägde rekordgäddan i Rådasjön. Det blev en lustiger dans ute på vågorna innan besten var bordad. Sonen hjälpte till. Gäddan hade fastnat på en ståndkrok och "var fet som en liten gris" för att citera Alfred. På den tiden fanns det gott om stora fiskar.

En ål på tre kilo och en abborre på dryga tre kilo hette duga.

Apotekaren i Uddeholm köpte den stora "firren" tillsammans med en tvåkilosbit. En laxöring på dryga tre kilo drog han upp ur Klarälven. Den gamle strålade i hela ansiktet när han berättade sina fiskeminnen.

Han var en ovanligt vital människa, men när "Spanskan" slog till botades han av doktor Sahlin med en stor konjak! Sahlin hade lite annorlunda behandlingsmetoder minsann.

Hemma i Edebäck anlade Alfred Karlsson en prunkande trädgårdsanläggning. Folk vandrade förbi för att se all blomsterprakt. Alfred hade som man sa "gröna fingrar". När makan gick bort 1951 bosatte sig den gamle hedersmannen hos en dotter i Gunnerud. Nymodigheter som teve tyckte han inte om, men en stilla patiens fick tiden att gå.