DIX MINNS, NWT torsdag 6 augusti 1992

När pappan blev masmästare i Motjärnshyttan följde större delen av familjen med, men Johan som börjat som passpojke på dåvarande sömfabriken och sedermera blev maskinställare, stannade kvar på bruket. Det gick många muntra historier om hans slagfärdighet, som den gången Johan var sur över ett dåligt ackord. När basen Vilmar Hagberg fram på kvällen undrade hur det gått kom det rappa svaret: "Det har väl gått bra, men till sist var jag tvungen te dreck vatten!"

På den tiden jobbade man tolv timmar om dagen eller också i åtta- och sextimmarsskift. Sömnen blev därefter förstås. På fritiden fick man laga skor åt stora barnskaror och se till gris och kor för att klara försörjningen. De flesta på bruket hade djur. Det luktade förskräckligt uppe i nuvarande Blinkenbergsparken.

Så småningom etablerades privata slakterier och kooperativa startade fabrik så folk kunde köpa charkuterier. I gamla "Boa", Frebe, såldes mest amerikanskt fläsk, berättade Johan för NWT-skrivaren. Kött saltades så hårt att det ibland nästan var oätligt och skapade en våldsam törst. Nykterheten var inte heller den bästa i Hagfors.

I Sättra fick folk gå på spänger, marken var sur. Där hade man också vallar för korna. Andra slog gräs i dikena och slet ont. Hände det något extra spreds det som en löpeld som när den första bilen dök upp 1914 eller när Oskar Granlund hade tillverkat potatiskorv i sitt slakteri! Magister Enlund var en av Brukets lokala kändisar.

När Johans bror Edvin gick i skola i Motjärnshyttan fick pappa masmästaren en förfrågan från den kände köpmannen Fredrikson om inte pojken kunde få lära till "boknodd" i ortens filial till Frebe. Pappa Holm var negativ: "Pôjken ska allt ha ett ordentligt arbet`…"

Och elektriker blev han i sinom tid en aktad kommunalman dessutom. Edvin var en av de ledande krafterna vid stadsbildningen 1950. Fackligt aktiv med ordförandeuppdrag och till sist hedersledamot i Metall: Jobbade i Hagforsindustrin mellan 1903-1956, nära 54 år.
Politiskt intresserad (s) tillhörde han både kommunalfullmäktige i Norra Råda och stadsfullmäktige i Hagfors, basade för arbetslöshetsnämnden och utförde vattenjobb för miljoner, satt ordförande i den viktiga tekniska nämnden och var vice ordförande i drätselkammaren, intresserad av skolfrågor med mera. Hade förmågan att se över partigränserna.

"Lillbrorsan" Janne jobbade både på "Skruven" och i verket. En otroligt gladlynt människa, fackligt intresserad även han med uppdrag inom Metall. Det var högtidsstunder att höra honom och de andra bröderna berätta från Brukets barndom när de träffades vid ett stilla parti "knack" i Sättras pensionärshem. Gärna skämtade de med varandra, men sammanhållningen i brödratrion var inte att ta miste på. På ålderns höst snarare ökade den.