DIX MINNS, NWT torsdag 14 maj 1992

Bolaget stod för polisens löner, 1 800 kronor om året och fri bostad, vedbrand och lyse!

Efter den första kommenderingen i Hagfors återvände J.B. till Karlstad där han hade anställts redan år 1905. Han återkom som polis till Hagfors 1915 och tjänstgjorde sedan ända till den 1 juli 1942.

Trots åldersskillnaden blev vi mycket goda vänner och J.B. berättade ofta för NWT-skrivaren om Klondikeåren i Hagfors. Mellan 1915-1923 var det speciellt stridigt på Bruket, mycket nytt folk kom dit och logerades på sömfabrikens övervåning. Bråk förekom ofta. Ont om mat var det också. Hagforsborna fotvandrade till Fryksdalen för att skaffa livsmedel från bönderna. Ofta saknade man pengar och bytte då med begärligt gods direkt från järnverket, olja, fett, stål! Krigsåren var mycket svåra.

När J.B. hade utryckningar skedde det mestadels per cykel men också till fots. Jakten på tjuvskyttar i spårsnö i Gustava mot Nordmark och Filipstad var krävande. Han ådrog sig också benskador vars sviter han fick dras med på gamla dar.

Farligt var det ibland att agera polis. När J.B. och legendariska kollegan Herman Andersson i Råda skulle ta hand om en sinnessjuk våldsman i Norra Ny fick de ro över Klarälven i islossning vid Fastnäs och sen vandra upp till torpet i skogen, där mannen förskansat sig med gevär. Han hade till och med skottgluggar i huset!

Polismännen kikade in genom ett fönster och såg våldsmannen ligga på en säng med geväret intill sig. Då sprängde de dörren och övermannade honom. Sen fick de åka runt mellan vårdinrättningar för att bli av med den gripne, som emellertid släpptes på nytt och blev våldsam igen! Den här gången var han beväpnad med en yxa, men övermannades.

"Visst fick jag en och annan örfil och några knivrepor", muttrade J.B. när han mindes tillbaka på en lång polismannabana.
Otrevligast var det att vräka familjer på bruket. Det hände ofta på Blinkenberg. Det fattiga bohaget och barnfamiljerna stod ute i regnet. På torget växte skog och bland stubbar och i lervälling hölls torgdagar med upp till 80-talet stånd.

I källarbodarna spelades kort och dracks brännvin, där bodde också ungdomen sommartid. Man var trångbodda. När brännvinet var på kort fick polisen skriva på och i januari 1916 blev det spritransonering. Strax före jul kom det vagnsvis med spritdamejeanner. De lastades in på gamla station. Priset var 1,50 litern, berättade J.B.

Folknöjena var få. Gösta Tidlund-Meijerhielm visade ryckig film. Torgdagar och Skoga marknad, inte olikt nutida Hagfors-Karnevalen, roade också. Där fick J.B. hjälp av fjärdingsman Oskar Nilsson, som var ett av de första kooperativa biträdena i Hagfors. Finkade marknadsbesökare låg på halm i bodar, men smet ofta! J.B. uppträdde också som spritpolis efter gränsen.

Före 1926 hade han inte en enda fri- eller semesterdag. Och som pensionär fortsatte han som auktionist i lag med Gustav Forsberg och Halvard Persson, dessförinnan med muraren och sotaren Johan Jansson, son till gamle faktorn Jan Månsa. Auktionist även han och Brukets allt i allo då det begav sig i samhällsstarten. För J.B. Gustafson blev det också fastighetsaffärer. "Gå till J.B.", sa man.