DIX MINNS, NWT torsdag 7 maj 1992
Skrômt i skenet från fotogenlampan
Förr träffade man ofta goda berättare ute i bygderna, inte minst i Ekshärad. Berättartraditionen gick i arv och omhuldades alldeles speciellt i glesbygderna. Vid jultid 1962 fick NWT-skrivaren en verklig högtidsstund tillsammans med en då 78-årig sågverksveteran Lars Gustaf Gustavsson i Hamra, Ekshärad (1884-1971). Han formligen öste historier ur minnets gömma, både sanna och skrômt.
Den gamle hedersmannen hade ägnat större delen av sitt yrkesverksamma liv åt sågverksbranschen på skilda platser. Föddes i Romboland och när han så småningom återvände till hembygden slog han sig ner i Våle och köpte 1937 gården Mattesbacken i Ekshärad. Hade tänkt bli bonde, men det blev sågverk igen, sågställare i 13 år vid Knappåsen. Jobbigt förstås att ha jordbruk och kreatur vid sidan, tidiga morgnar och sena kvällar.
För NWT-skrivaren berättade han om otroliga snövintrar strax före sekelskiftet. På timmerkörning i Dalby 1899 fick man bromsa timmerlassen med långa slanor släpande efter i branterna och ändå gick det som blixten utför med hästfororna.
Lars Gustaf hade sin mormor i gott minne. I skymningen tände hon fotogenlampan och stearinljusen och så samlades hela familjen i köket och lyssnade till allt spännande den gamla hade att berätta, sägner och skrômt. Och mycket märkligt hade hon då sett och upplevt. För en liten parvel var det underbart att lyssna även om det kunde bli nog så dramatiska historier ibland.
Mormodern hade mycket att berätta om den legendariske urmakaren Johan Tinglöf i Stakberg, vars klockor idag betingar höga priser på auktioner. Mormodern växte upp i Tömta i Solberg och Tinglöf hade ofta vägen förbi och gjorde även en klocka till hennes far. Tinglöfs "svartkonstbok" var vida omtalad. När hans hustru försökte bränna upp den i bakugnen "for boken ut igen".
På den tiden i början av 1800-talet låg det en hel by om elva hus i Stakberg. De flesta är förstås borta idag. Det påstods att Tinglöf lyckades skjuta en "pukhare" sedan han strukit silver från ett mynt över kulan, allt återgett på mormoderns berättaraftnar. Hon dog 1901. Året innan var familjen med om när det nya seklet ringdes in i Ekshärads kyrka.
En natt hade mormodern och en grannflicka lagt sig i ladugården. Det var påskhelg och plötsligt blev det ett fasligt liv. Påskkärringar försökte klippa ullen av gårdens får! De kom inflygande genom en glugg påstod mormodern. Och henne trodde Lars Gustaf blint på förstås. Hans morfar född 1818 var skjutskarl hos länsman i socknen och gjorde många hästskjutsar till Karlstad med fångar i handfängsel. När man sov över på vägen slogs fängelsekedjan fast i en huggkubbe intill spisen! Fången sov på golvet. Någon misskund hade man inte.
På den tiden fick hästtjuvar 40 par hårda rapp. Ibland tyckte man synd om tjuven och slog mot stolpen vederbörande var bunden vid. Stryk fick också arrendatorer som kanske tagit med lite lera i förskinnet för att reparera spismuren. En urstark ekshäring lät sig inte piskas på förvaltarkontoret utan slängde ut bokhållaren genom fönstret!