Att ta en paus i lådstädningen på tjänsterummet i Älvstrandsanläggningen och se tillbaka på gångna skolchefsår ger många nostalgiska milstolpar, som den gången skolfolket i Hagfors gjorde en uppvaktning hos statsrådet Ingvar Carlsson och denne lite vagt undslapp sig: "Vi får se vad vi kan göra".

Varpå numera bortgångna kommunalrådet Henry Stjernborg lite irriterat tillrättavisade sin partikollega med: "Du har väl ändå nånting att säga till om!"

Behöver man avslöja att hagforsbornas önskemål snabbt gick igenom.

Karl-Erik Lundberg såg dagens ljus i Arvika den 13 maj 1927, tog studenten 1946, utexaminerades som folkskollärare 1950. Han arbetade som lärare i hemstaden i tre år innan universitetsstudierna 1953-1956.

Som nybakad fil. mag. fick han en adjunkttjänst i Arvika samt tillträdde rektorstjänsten för Hagfors kommunala realskola i januari 1961. Sex månader senare blev han skolchef vid gymnasiet. 1973 var det dags för jobbet som skoldirektör och som sådan är han både den första och sista i kommunen.

Lundberg har fått vara med om att genomföra grundskola och gymnasieskola i Hagfors - en positiv förändring för hela bygden. Tidigare var blivande studenter hänvisade framför allt till Filipstad. Fyra procent av bygdens ungdom gick på den tiden vidare till gymnasial utbildning. Uddeholm hade ett elevhem i Filipstad och i början var en del föräldrar tveksamma till gymnasieutbildningen i Hagfors minns Lundberg.

- De undrade om vi verkligen hade bra lärarmaterial. Först vågade de inte placera om sina barn, men de kom senare.

Visst kunde det vara knepigt i början. Många lärare var inte behöriga på gamla realskolan. Lärare drog sig för att söka jobb i Hagfors. Lokalproblem fanns också, men situationen blev snart bättre.

De två första gymnasieklasserna inrymde 60 elever och intresset var på topp. En föräldraträff höll på att spränga aulan.

Karl-Erik Lundberg var med och jobbade fram förslagen till byggen av Asplundsskolan och Älvstrandsanläggningen med många intensiva turer hos myndigheter. Provisorier under tiden var bland annat gamla IOGT-huset för hemkunskapsundervisning. Eleverna fick springa tvärs över byggarbetsplatser. Hur skulle det ha gått i dag? undrar den avgående skolchefen.

Naturligvis är han berättigat stolt över speciellt Älvstrandsanläggningen, som invigdes 1974 med gymnasiedel, bibliotek, simhall och motionsutrymmen med mera. 29 miljoner var väl använda pengar till 15 000 kvadratmeter fina lokalytor mitt i centrala Hagfors.

- Var höll människorna hus förut med sina fritidsaktiviteter? undrar Lundberg eftertänksamt.

Naturligtvis är han bekymrad inför framtiden även om han fortsättningsvis får sitta på parkett som åskådare i krisens Hagfors. Gymnsieenheten är egentligen en miniorganisation, drar man ner ytterligare blir utbudet tyvärr för smalt.

Visst är det trist att mindre byskolor fått stryka på foten och att musikskolan inte tycks få behövliga lokaler. Bästa tänkbara samarbete har skolledningen ändå med politikerna, betygsätter Lundberg och pekar på höga budgetkonton och närmare 300 anställda i fjol.

- På 60-talet slussades eleverna runt i källarlokaler. Nu får den gamle biologi- och geografimagistern förhoppningsvis mer fritid över för naturstudier i skog och mark och fritidshuset uppe i Sälen med stärkande skidturer på längden.