Genom åren har man blivit ett väl sammansvetsat kamratgäng och nuvarande ordföranden Åke Lorin har plockat fram många episoder ur arkiven som bestyrker det påståendet. Initiativet till kören togs 1892 av dåvarande informatorn hos ingenjör Pettersson, dr Julius Fredlund. En grupp arbetare vid Stjärns sulfatfabrik utgjorde stommen.

Trots 12 timmars slitsam arbetsdag övade man också två gånger i veckan. Begreppet finkultur var det aldrig fråga om, att sjunga och lyssna till sång var helt naturligt för pionjärerna. Instrument saknades och var och en av körens fyra stämmor fick varsin handskriven notbok med 90-talet sånger. En presentation av dåvarande manskörsledaren Carl-Petter Stjernlöf. Man undrar inte på att han avslutade mastodontverket med att pränta ner ordet "Amen" på sista notbladet.

Julius Fredlund var alltså första ledaren följd av Alfred Aldrin, som emigrerade till Amerika och var en av månfararen "Buzz" Aldrins förfäder. Och efter Stjernlöf kom ytterligare en rad duktiga ledare fram till dagens dirigent, domkyrkoorganisten Yngve Sirén, som betytt otroligt mycket för kören. Margit Pontusson biträder Sirén i körövningarna.
Man har sjungit vid många solenna tillfällen och på många platser allt från Betania och Kujbacken till ordenshus, ålderdomshem och ångbåtar. Värmländska sångarförbundets sångarfester hör till de mera framgångsrika minnena. Man anslöt 1922 under Leander Lindbergs ledarskap. 1923 noterar man från ett framträdande i Göteborg att "publiken var vild av hänförelse"

Förr cyklade körmedlemmarna till sina framträdanden. Kassan var inte så god och vid 25-årsjubiléet räddades körmiddagen av fisk från Rådasjön - det rådde matbrist 1917. Fosterländsk var repertoaren så det förslog och man sjöng till och med på latin vid en större begravning.

Skrattar gott gör man nu efteråt åt gamla protokolls- och revisionsnoteringar. De rymde mycken humor med allvarliga krav på 69 öre, undringar om ett overifierat belopp på en krona angående "rökverk till eldaren Palle" eller utgiftspost på 2,70 för "midsommarhippa".

Och en obetald sångarmössa ägnades en lång stollig harang.

Undra på att det här sångargänget lyckats uppnå 100 år.