DIX MINNS, NWT torsdag 23 april 1992

Som kommunalman tillhörde han de mera framträdande med ordförandeuppdrag både i municipalfullmäktige och kommunalfullmäktige. Därtill metallbas i gamla 138:an 1927-1930. Såg gärna framåt och fick också i folkmun hedersnamnet "Framtiden".

Egentligen avverkade han en ganska märklig bana på Bruket. Född i Ulriksberg i Gustav Adolf fick han efter folkskolan ge sig ut i förvärvslivet. Verket var den arbetsplats som de flesta ungdomarna sökte sig till. För Hjalmars del blev det martinverket fram till 1940 då han permitterades. Politiskt aktiv inom s-partiet hade han varit från unga år.

Hans kunskaper inom bland annat ekonomiska områden togs i anspråk av municipalledningen och från verksgolvet gick han över till den lediga municipalkassörstjänsten. Administrationen var inte stor jämfört med idag, men så låg också municipalskatten på låga 1,50 vid krigsslutet.

I gamla Bronellska fastigheten vid Köpmangatan residerade Hjalmar och hans partikollegor Waldemar Thörne inom miljön samt C.J. Nilsson i vattenverket. C.J. hade förresten reservdelar i fastighetens källare! Gamla posten utnyttjades också som förvaltningsbyggnad innan nybyggda stadshuset kunde tas i bruk 1952.

Hjalmar Eriksson organiserade dåvarande drätselkammaren och utöver ledamotskap i en lång rad nämnder och styrelser under åren var han också med i första stadsfullmäktige, men hoppade av och ägnade resten av sin aktiva tid åt stadskamrersjobbet fram till pensionen i maj 1960.

27 budgetförslag hann Hjalmar med, dels som kommunal företrädare, dels som skolkassör. Predikade ständigt återhållsamhet och hans sista bokslut med nära en halv miljon i överskott på driftssidan gladde. Det innebar faktiskt 1,50 per skattekrona.

Jämför man delstaterna anno 1960 med årets blir det förstås en rejäl storleksskillnad, men så rör man sig ju numera med omslutningar på 500 miljoner. Förr fick man vara själaglad när socialvården visade ett plus på 45.000 kronor, när nyanläggningar av gator och vägar stannade vid 241.802 kronor, vatten och avlopp på 76.845 kronor. Då räckte det med en allmän investeringsfond på 1.395.131 kronor och en skatteregleringsfond på ungefär samma belopp. Därtill blygsamma lån.

Men så tvingades man också skynda långsamt i den unga staden. Tidigare hade det stora bolaget hållit samhället under armarna, nu hade man allt ansvar själva och det kunde vara nog så knepigt att få debet och kredit att gå ihop för gustavingen med huvudansvaret för stadens finanser.

Fast hans sentida efterföljare lär väl i dagsläget inte ha det bättre förspänt precis i krisens Hagfors! Bokslutet nyligen visade ju försämrad soliditet och ökade lån.