DIX MINNS, NWT torsdag 2 april 1992

När han tog avsked av sin församling söndagen den 19 mars 1961 var det gamla templet på Kyrkheden överfyllt. Folk stod efter väggarna i sidogångarna ända ut i entrén och en rörd prost hade för en gångs skull svårt att klara stämman. Spontana hyllningar förekom och när 84-årige L G Reuterberg nästan lyfte prosten från golvet i en björnkram log hela församlingen.
Ludvig Krook begick sina 70 år dagen efter. Då fortsatte hyllningarna med kontraktets präster och nya prosten John Finnson i spetsen.

Mest känd blev nog Ludvig Krook för sitt engagemang i processerna om Laggåsskogen och Knappåsskogen. Den senare blev ju lyckosam för församlingen. Efter drygt tio år kom också utslaget om Laggåsskogen och där fick Domänverket lämna åter de gamla kyrkskogarna till de nordliga församlingarna. Bara Ekshärad, som drivit processen, ställdes utanför!

Prosten fanns inte kvar i livet, men tack vare hans förutseende att processen kunde gå snett för Ekshärad hade han bidragit till en överenskommelse med Norra Ny och Dalby församlingar att Ekshärad skulle driva processen, men också få 60 procent av skogsinnehavet om enbart de andra tillerkändes äganderätten. Och så blev det alltså. Saken var emellertid långt ifrån klar avtalet till trots. Det erfor snart nye kyrkoherden Gunnar Lindberg. Kyrkofolket i Norra Ny satte sig på tvären och ville inte godkänna avtalet. Efter några år förlikades man för att slippa en ny uppslitande och osäker process. Ekshärad fick en relativt blygsam engångssumma på 300 000 kronor och Jan Ersa-Per Persa-striden var över. Värdet av kyrkskogen är i dag betydande.

40 år tjänstgjorde Per Ludvig Krook i Ekshärad, först som komminister från 1920, vald till kyrkoherde 1923.
Född i Östmark återvände han dit efter pensioneringen, men ligger begravd på Ekshärads kyrkogård. Prästvigdes 1918, blev kontraktsprost 1933. Han var ordförande i flera nämnder och styrelser, ledde skyddsarbetena mot Klarälvens översvämningar, ivrade för kyrkosången och kyrkans restaurering och var med och drev igenom idrottsplatsen Höökborgens tillkomst!

Han fick en fast förankring i bygden, mycket omtyckt av sina ekshäringar, som han alltid gick i bräschen för. Lite glömsk var han kanske ibland erinrar sig NWT-skrivaren. På varje Nygårdsavslutning lade prosten bort titlarna med den unge NWT-mannen. Och hade glömt det redan påföljande dag!
Upplösningen på den kuriösa hågkomsten är en annan historia. Liksom gamle prostens munhuggning med legendariske Per i Berg.