DIX MINNS, NWT torsdag 26 mars 1992
Han började som lokputsare och slutade som lokmästare
Han hade kört de gamla NKLJ-loken UA från 1874 och Lovisa Tranaea från 1875 och upplevt iskylan och den riskabla rimfrosten på durken. Gamle lokmästaren Hjalmar Axelsson, född 1878, var förstås mycket besviken när personaltrafiken lades mer 1964. Och på sin 90-årsdag 1968 var han fortfarande upprörd.
"Det kan inte vara bra, tänk vilket uppsving det blev när Karlstad-Munkforsdelen blev klar", sa han till gratulanterna.
Axelsson var nästan årsbarn med Bruket. Pappan var också lokmästare, kom från Kristinehamn när järnvägen byggdes ut från Nordmark till Hagfors. 1892 började Hjalmar hos NKlJ som lokputsare och avancerade till ordinarie lokförare 1907. Han efterträdde fadern som lokmästare 1911 fram till 1935. Då förtidspensionerades många vid smalspårsbanan.
När de första loken restaurerades gav Axelsson tips om rätt färgsättning. "UA är söt som en karamell", sa han till NWT-skivaren. Och berättade i samma andetag om gamla trafikchefer, Nordvall, Ljunggren, Pallin och Hagberg. Pallin gick det muntra historier om.
Stinsen och trafikchefen
Visserligen var han ganska hetsig den gode Pallin, men bjöd på roliga repliker. Hans sammandrabbningar med stinsen Rudqvist i Forshaga talar järnvägsmän om än idag! När det en kall vinter frös i pumphuset telegraferade Rudqvist till trafikchefen i Hagfors: "Frusit i pumphuset i natt!"
Pallin svarade omedelbart: "Vad fan hade du där att göra?"
Under åren förekom en del otäcka olyckstillbud. Axelsson glömde aldrig det kvinnliga originalet i Deje som stod mitt på järnvägsbron trots signaler. I sista sekunden fick han stopp på tågsättet, men gumman fick en omild puff i baken, föll framstupa varpå hon reste sig och skällde ut lokföraren avrundat med en ful grimas! Småpojkar som låg raklånga mellan skenorna var inte heller ovanligt…
Satt fast på sandrevel
Resorna med brandsynstågen till Filipstad vintertid var rena straffkommenderingen. Man tvingades värma fötterna i kolluckan. Tenderloken blev rena himmelriket tyckte Axelsson, som 1901 lånades ut som maskinist på Wingeng i Klarälven en säsong. Leonard Sundkvist var kapten, brodern Oskar på en annan båt, Edebäck. Ofta fastnade man på sandrevlar. Då fick båten snurra med strömdraget.
En gång brakade Wingeng med tre pråmar på släp upp på land i en svår älvkrök. Man lyckades kapa trossarna till pråmarna, som annars slagit sönder fraktbåten. Styrman "Stret-Per" var arg förstås och vatten läckte in över durken i maskinrummet trots tätning med trassel. Två dagar tog resan upp till Wingängsjön och ved till ångpannan högg man i land.
Svinkallt i de små sovhytterna så Hjalmar var glad att få vända åter till sina lok oavsett rimfrosten på durken.