DIX MINNS, NWT torsdag 27 februari 1992
Brobygget som blev ett folknöje
Hagfors (NWT). Brobyggen har i alla tider väckt uppmärksamhet, inte bara för kostnaderna. En ny bro innebär ju ofta ett väsentligt nyinslag i samhällsbilden. I Hagfors fick Uvåbron - "Bågen" i folkmun - stor betydelse när den byggdes 1939 och invigdes året efter, men nästan lika mycket debatterad blev den betydligt enklare gångbron ett stenkast bort.
I många år hade ortsborna klagat över hur omständligt det var att ta sig till kvarteren på ömse sidor Uvån, inte minst för skoleleverna. Kommunalmannen Edvin Holm väckte förslaget på en gångbro och den 26 juni 1957 var det dags att lyfta stålkonstruktionen på plats. Nog så jobbigt förresten. Bolagets stora lyftkran "Elefanten" fick sättas in och ändå behövde man flyttunnor för att bogsera över bron! Ett välbesökt folknöje.
Snabbt fick den nya bron namnet "Holmgången" efter idégivaren och heter så än idag. Senare tvingades man avstänga bron för reparation. Den svajade otrevligt och förstärktes med diagonalförband mellan de övre rambalkarna. Under tiden insåg ortsborna hur jobbigt det var att tillfälligt bli utan den omtyckta genvägen mellan torget och Gärdet.
Pålade 12 meter
Hösten 1978 invigde en annan bromotionär, kommunalmannen Thore Björn, assisterad av dåvarande kommunalrådet Henry Stjernborg, den nya vägbron över Uvån mellan bostadsområdet Skogvaktaren och Ängfallhedens industriområde. Den hade påbörjats 1977 och utgjordes av en så kallad plattramsbro i tre betongspann. Till följd av dålig botten tvingades man påla ner till 12 meters djup för att nå fast morän och berg. 5,1 miljoner kostade projektet.
Bron innebar en avsevärd avlastning av den tunga trafiken i Hagfors och för nya Folkets Hus blev den förstås en perfekt genväg till motionsområdena både sommar- och vintertid, Värmullsåsen, simhallen etc.
Efter en tragisk bilolycka 1978 skadades Sundsbron mellan Stjärnsnäs-Stjärnsfors så illa att den måste avstängas. Sen uppstod långa diskussioner mellan skogsföretaget Billerud och kommunen om ägarfrågan. Till sist 1981 fick man problemet löst och även statsbidrag för reparation och förstärkning av den miserabla men populära broförbindelsen.
Träräckena ersattes av stålkonstruktioner. Billerud ville inte ta på sig reparationskostnaderna och det blev ett relativt dyrbart kalas för kommunen, drygt halvmiljonen när statsbidraget avräknats och skogsföretaget bidragit med 30 000 kronor. Men villaområdets befolkning och alla ridskoleelever i Uddeholm var nöjda och glada. Den här bron invigdes och förresten första gången den 14/11 1947. UHB lät bygga den 102 meter långa broförbindelsen och 300 intresserade åskådare kunde NWT-skrivaren räkna in den gången.
Den 7 november 1966 öppnades nya Uddeholmsbron och därmed eliminerades den olycksdrabbade "Vibergskröken". Den gamla smala bron intill huvudkontoret hade också orsakat många olyckstillbud, även med dödlig utgång. Nya bron i Uddeholm blev 60 meter lång och 13 meter bred.
1957 byggde UHB:s skogssektion tre nya broar i Geijersholm, Gustavsfors och Stjärnsfors, där busstrafiken kunde återupptas. Samma år tvingades man av översvämningsskäl spränga Maltabron vid Geijersholm.