DIX MINNS, NWT torsdag 13 februari 1992
Hagfors bruks första chaufför
Hagfors (NWT). Hagfors bruks förste chaufför hette Johan Sebeniusson, född 1893. Han blev en välkänd profil och berättade många lustiga historier från bilismens barndom och om sina vedermödor att även lära hagforsborna att köra bil. För NWT-skrivaren var det högtidsstunder. Johan var dessutom musiker och spelande dirigent i musikkåren.
Han växte upp i Abborrtorp. Från tidiga barnaår trakterade han dragspel. När bruksingenjörerna gjorde sina utflykter till Orrberget brukade Johan spela dragspel för dem. Redan 1917, året efter starten, kom han med i musikkåren och spelade klarinett med många soloframträdanden till 1951.
När han fyllde 70 år berättade han hur snopet det var att missa sista konserten - råkade ut för tandlossning och kunde inte ta en ton! På den tiden spelade musikkåren ofta på danstillställningar.
Bil körde han åt olika företag i Charlottenberg, Söderhamn och Hagfors. En biltur på den tiden medförde alltid någon reparation och ibland såg chauffören ut som en sotare när han kom hem! Johan fick också köra häst i ett åkeri. Bara han klarade av den vrenskande pållen.
Första bilen sensation!
1914 hämtade han hem den allra första automobilen till Hagfors. En trio hade slagit sig ihop om vrålåket, ingenjören Hjalmar Sundkvist, köpman August Sundin och cykelreparatören Johan Johansson. Ryktet spred sig som en löpeld på bruket.
När Johan anlände från Stockholm till trakten av Tallhult utanför Hagfors satt folk i långa rader efter dikeskanterna och tittade beundrande på den hoppande stånkande T-Forden. Mellan Hagfors och Filipstad fanns det 13 grindar att öppna och stänga, så man fick sannerligen ta god tid på sig. Sufletten var mestadels nerfälld, somrarna var fina.
Det skedde aldrig några stora malörer under Johan Sebeniussons bilfärder. Två hönor strök med, det var allt i olycksväg!
Han hade också ett oslagbart knep att "tämja" skrämda hästar. I Vägtrafikförordningen stod det skrivet att bilist måste stanna på 40 meters avstånd från hästekipage. Ändå stjälpte mer än ett hästfordon när körsvennen drog för hårt i tömmarna. Johan klarade alla möten med en näve socker…
Då skenade mjölkkusarna!
I Fellingsbro skenade emellertid ett mjölkekipage ut på ett gärde och all den goda mjölken rann ut. Johan hade dock ingen skuld i olyckan, hade stannat reglementsenligt på behörigt avstånd.
Värst var kärrhjulspåren på de miserabla vägarna. Däckdimensionen 2 ˝-3 tum gav ingen stabilitet och däcken slets ut på vägen till Gustavsfors ibland. Hästskosöm eller vassa stenar innebar katastrof.
Hagforsborna som lärde billkörning av Johan fick sen köra upp för den legendariske Bil-Ola. Per i Berg hette en annan besiktningsman. Ingen var så noga.
Johan arbetade också i järnverket, på sågverk, kraftverksbyggen och skruvfabriken. Slutade som kompressorskötare i Stjärnforsverket. Åkerijobbet var mera ett mellanspel för den gladlynte musikanten.