DIX MINNS, NWT torsdag 9 januari 1992

Både stugby och linbana fanns med i planeringen, men försiktigtvis såg man framtiden an. Och en rad snöfattiga vintrar på 70-talet lade definitivt locket på.

Det var värdshusvärden Hans-Gunnar Björn i Råda som kom med idén till den nya storbacken. Tyvärr gick den driftige eldsjälen bort allt för tidigt 1982. Det fanns flera idérika ortsbor som förde verket vidare och som lade ner massvis med arbete på att utveckla verksamheten.

Hilding Möller i ledningen för Värmullsåsens AB och stans kommunalborgmästare Gunnar Forsberg gick i spetsen för rivningen av den gamla dagsverksstugan i Dalen, som de med olika medhjälpare flyttade till Värmullsåsen.

Med AMS-hjälp på 236 000 kronor i en första omgång samt aktieteckning fick man området planerat och Åråsgården uppförd som samlings- och servicehus. En fantastisk prestation under åren 1971-1972. Det finns 9-tumsplank i den gamla fina byggnaden.

Eric Gure i ledningen för Hagforsbygdens turisttrafikförening och hans medhjälpare bidrog till att stimulera intresset för Värmullsåsen. Hagfors, Norra Råda och Gustav Adolfs kommuner tecknade aktier för 250 000 kronor, ortsbor för 100 000 kronor. 1,1 miljoner kostade anläggningen.
750 000 kronor fick man låna. Lions bidrog också med pengar.

Men vintrarna var som sagt snöfattiga och 1971 gick man back 100 000 kronor. Året innan hälsade länets turistintendent C.M. Brattström på i Värmullsåsen och konstaterade att då fanns det ett övermått av snö, men också sibirisk kyla som skrämde bort entusiasterna från den icke färdiga storbacken. Idag är ju Värmullsåsen närmast en skön familjebacke, som fortfarande brottas med naturens nycker.

Bara ett stenkast bort ligger gamla slalombacken, som kanske kommer till heders igen i en framtid. Den invigdes den 8 mars 1940, alltså 30 år innan det blev aktuellt med den nuvarande. Backen fostrade en generation goda slalomåkare med bröderna Råådh i spetsen och då var inte heller utrustningen så överdrivet viktig.

Fast en åktur utför åsslänterna på vanliga löparskidor kunde ha sina risker förstås. NWT-skrivaren glömmer nog inte 40-talets första och enda utförstur, som slutade med en krasch rätt igenom den murkna gärdesgården längst ner i hanget! Inför en inte ringa söndagspublik…

NWT-skrivaren kom aldrig med i den alpina sektionen, ej heller i nybildade Värmullsåsens Slalomklubb 1970!