DIX MINNS, NWT torsdag 5 december 1991
En skicklig konstsmed med många järn i elden
Hagfors (NWT). Mest känd blev han för sitt konstsmide, men i ungdomen var han också urstark tandatlet och kunde bryta av hästskor med sina tänder! Axel Sjöberg i Edebäck (1880-1966) höll igång i sin smedja, sedermera flyttad till Stjärnsfors i Uddeholm, fram till 81 år fyllda. Tyckte det var skräp när folk tog pension! Inför 85-årsdagen demonstrerade han sina färdigheter vid städet.
Han var en av de sista riktigt stora konstsmederna i Nordvärmland. Gladdes förstås åt att bland annat sonen Allan gick i hans fotspår, senare också sonsonen Peder. Allan har hedrats av Hagfors kommun med kulturstipendium för sitt konstsmide.
Axel Sjöberg fick börja i yrket som 16-årig stockholmsgrabb. På den tiden kunde man få stå och slå med den tunga släggan från morgon till sena kvällen. Svetten skvalade om smeder och lärlingar och Mäster själv delade ut örfilar till höger och till vänster!
"Det var bara att tacka och ta emot", kommenterade Axel när NWT-skrivaren fick en pratstund inför en av högtidsdagarna.
Urstark konstsmed
Med tiden blev han urstark och roade sig också med tyngdlyftning. Hans far var orgelbyggare från Skattkärr. Sonen återvände till Värmland och Edebäck 1908, där han snart blev känd för sina vackra konstsmiden. Åtskilliga gravkors hamnade på Ekshärads kyrkogård. Emblemet på kyrktornet i Ekshärad har han också smitt liksom många andra kyrkprydnader. Det otroligt fina trappräcket i Ekshärads kommunalhus är Axels verk.
Långt in på sin ålders höst fortsatte han med beställningsjobb, ljusstakar till exempel. Sonen Allan har utvecklat den färdigheten och hans smidda konstalster har funnit vägen långt utanför landets gränser!
Uppfinnare
Pappa Axel var också uppfinnare och bidrog till att underlätta skogsbruket. Nestorn var förstås imponerad av alla moderna hjälpmedel som underlättade inom smidesbranschen. Förr var man hänvisad till den tunga släggan och hantlangare som skötte bälgen. Med fjäderhammare, borrmaskiner och fräsar har det blivit lättare och kanske mera attraktivt att lära smidesyrket.
Ändå höll han sig helst till släggan och städet när han gjorde sin dagliga jobbarvisit uppåt 80 år fyllda. "Det var omöjligt att hålla farsgubben hemma", kommenterar sonen Allan, konstsmeden.
Utöver det långa slitet i smedjan hade han egentligen inte tid att ägna sig åt något annat, fast översvämningsproblemen i hembyn engagerade gamle smeden. I arbetsstyrelsen för skydd mot Klarälvens översvämningar tog Axel Sjöberg del så ofta han kunde. Och undra på det så många gånger han fick sitt hem kringflutet av högt älvvatten!