DIX MINNS, NWT torsdag 24 oktober 1991
Herman slog sig aldrig till ro
Hagfors (NWT). När man ser tillbaka hur slitsamt folk hade det förr och hur enkelt de tvingades leva har man svårt att fatta hur de egentligen stod ut. Herman Johansson (f. 1880) var en på sin tid välbekant Hagforsprofil, anställd i järnverket från barnsben, jobbade också som extra brevbärare, köpte upp skrot och på en snålt tilltagen fritid hjälpte han ortsborna med bouppteckningar och deklarationer.
Dessutom var han varmt intresserad av frälsningsarmén och hade nog egentligen tänkt sig en officersbana, men blev istället kårens skattmästare. Sömn blev det inte mycket av för Herman. På sin 80-årsdag 1960 berättade han för NWT-skrivaren att när han var som mest aktiv sov han bara mellan klockan 4-7 på morgonen!
På dagen travade han nämligen runt med post och på natten arbetade han i valsverket och så hjälpte han som sagt folk med diverse krångliga pappersjobb. Han var dessutom kringresande handelsman en tid. Det här höll förstås inte i längden, så Herman tvingades så småningom att trappa ner lite på åtagandena.
Medalj
Han växte upp på Blinkenberg i gamla 7:an. Pappan var med och byggde upp hyttan i järnverket och blev sedermera uppsättare. När Herman var 12 år fick han börja så smått i götverket som extrahjälp på skiften. Han fick medalj för 55 års slit när bolaget jubilerade.
Efter uppnådd pensionsålder började han köpa upp skrot och lump. Det höll han på med när han fyllde 80. Herman med sin cykel och en stor säck var en vanlig syn i brukscentrum. Hustrun protesterade men Herman orkade inte ge sig. "Jag vågar inte slå mig till ro", anförtrodde han NWT-skrivaren.
Många mil avverkade han också under sin brevbärartid tillsammans med bekanta kollegor som till exempel Post-Anton Persson. De hörde faktiskt till ortens lokala kändisar.