DIX MINNS, NWT torsdag 4 juli 1991

Svaret lät inte vänta på sig! Åke Aspling, gammal hagforsbo och en av de ytterst få som verkligen kom i närkontakt med Johannes Pettersson, kunde berätta.
Johannes vistades nämligen ofta i Åkes hem på Blinkenberg.
Åkes far Oskar Aspling var vaktmästare på bolagets ungkarlshotell Berggården, där Johannes bodde till att börja med och stekte amerikanskt fläsk så att de andra hyresgästerna nästan tvingades flytta!

Johannes Pettersson var född i Skellefteå 1877 och Aspling tror att han var släkt med den kände advokaten Henning Sjöström. I varje fall fällde den gamle sådana kommentarer i samband med att Sjöström hörde till svensk spjutkastarelit.

"Jasså det blev inget annat av pojken, det kunde jag nästan förstå", lär Johannes ha sagt.

Alltnog, efter långa och meriterande studier arbetade sig Johannes upp inom bankvärlden och stod på tur att få en mycket hög chefspost. Hade samtidigt en studieresa till USA inplanerad.
Men det blev inget av med någondera. Johannes förbigicks vid chefsutnämningen och det var mer än den lille välmeriterade mannen stod ut med.
Utan vidare lämnade han sitt skrivbord i Stockholm och gömde undan sin USA-biljett.
Johannes liv som hög banktjänsteman var över.

1923 kom han till Hagfors i samband med lockouten till ett liv ljusår från det gamla. Han högg i skogen vid Ullen. Ville absolut inte beteckna sig som strejkbrytare. Tvärtom kände han det nog som en uppgörelse med sitt gamla liv.
Omgivningen "skrev han aldrig i näsan" vad han tyckte och tänkte. I sällskap hade han en stockholmare och en skåning, lika ovana huggare de.
"Ska den vita granen skalas, då slutar jag", protesterade skåningen en dag i ett björkskogsområde. Det skrattade Johannes gott åt.

Johannes behärskade elva språk enligt Aspling.
På en eldfest hjälpte han arrangörerna att tala några italienska artister tillrätta om gaget. Han hjälpte även bolaget med översättningar och bedrev språkkurser, ofta i den pyttelilla stugan i Björnängen. Där flyttade han in 1937, berättar fru Signe Forsberg, maka till framlidne fullmäktigeordföranden Nils Forsberg. Det var bara en tillfällig lösning över en julhelg, men det blev mångårigt.

Johannes blev lite av hustomte i trädgården hemma hos Forsbergs, behövde bara betala en tia i månaden i hyra på egen begäran. Plånboken var omlindad med snören.
Och så plockade han hjortron och sålde och samlade på kapsyler, men ville inte flytta hem till Västerbotten. Det klargjorde han tydligt för besökande syskonparet, som själva berättade för makarna Forsberg att brodern var högt utbildad och förfasade sig över att han till och med gläntade på soptunnor.

Sonoraorkestern i Hagfors fick hjälp av Pettersson med översättning av de engelska schlagertexterna, andra lärde tyska av honom. När han kom till Lillåsens ålderdomshem den 20/10 1960 efter ett kort gästspel på Gustavagården sa doktor Elliot: "Bada för Guds skull inte gubben, då dör han…"

90 år fyllda ramlade han ut från ett vädringsfönster på andra våningen på Lillåsen. Hamnade i en snödriva utan en skråma!

Vilar på Hagfors kyrkogård sedan 1968.