DIX MINNS, NWT torsdag 30 maj 1991
Storbränder som fastnat i minnet
Hagfors (NWT). Olyckor hör ju till en tidningsmans vardag och framför allt storbränder fastnar lätt i minnet. Vid sidan av kyrkbränderna i Ransäter och Munkfors hör nog kolhusbränderna 1890 och 1929 till de mera omtalade så här efteråt.
Det var förresten i samband med den andra kolhusbranden som dåvarande brandchefen major Folke lär ha sagt till brukets rolighetsminister Såger-Olle, att så fin utrustning hade man inte när kolhusen brann förra gången. Olles replik är klassisk:
- Nää… men de brann allt ner då mä!
Minnesgoda hagforsbor minns förstås när brukshotellet brann 1948 och Kooperativa vid torget 1952 eller när det tog eld i höghusen för första gången för att nu inte glömma industribränder som Primusfabriken, Volvo m.fl. Bränder med dödsolyckor har också förekommet tyvärr, bland annat i Norra Råda.
Epoker avslutades
Stora omtalade brasor var Gästis-bränderna i Råda och Edebäck. Två värdshusepoker tog slut. Skolbränder har också förekommit, bland annat i Ekshärad. Svåraste konsekvensen ur sysselsättningssynpunkt fick förstås Limträbranden på Kyrkhedens industriområde, men visst blev det problem för folk när gamla "kvarna" brann ner på Kyrkheden. En välbekant träffpunkt för Klarälvdalens jordbrukare. Ordenshusbranden i Byn gav också stora rubriker.
Under åren har dessutom förekommit en rad pyromanbrasor. NKlJ:s godsmagasin var en sådan anlagd brand. Den i särklass mest sorgliga brandkatastrofen i den här bygderna inträffade den 10 oktober 1979 då den nyrenoverade Uddeholmshyttan, anrik herrgårdsbyggnad från 1764, brann ner till grunden.
Räddade målningar
Ett gäng ungdomar hade den här onsdagskvällen hållit till i byggnaden och anlade eld. Lyckligtvis räddades strax innan en del oersättliga antikminnen, dalmålningar från Nils Ols-gården i Tönnet. En trio oroliga kommunbor, Tage Östman, Einar Johansson och Bo Andersson kände till ungdomsligans framfart och flyttade därför de målade bräderna till en säkrare förvaringsplats.
Hembygdsföreningen i Ekshärad hade i decennier sökt de försvunna målningarna. Genom en tillfällighet framkom det att Nils Ols-bräderna fanns i en bolagsbod i Gustavsfors och således hade räddats undan branden. Stor glädje förstås och nu finns de som bekant att beskåda i all sin renoverade prakt på Rättarbacken i Ekshärad!