DIX MINNS, NWT torsdag 16 maj 1991

Vid storstrejken 1909 skickade myndigheterna extra polisförstärkning från residensstaden Karlstad. 1907 hade agitatorn Kata Dahlström vältaligt manat järnverksjobbarna till kamp och 1908 gästades bruket av den blivande statsministern Per-Albin Hansson i agitatorsärende även han, så hagforsjobbarna var fyllda av kamplust.

Bland de polismän som ingick i den speciella bevakningsstyrkan fanns en man som skulle bli en av det unga Hagfors legendariska polisprofiler, J.B. Gustafsson. När strejken var över fick J.B. som han alltid kallades, erbjudandet att stanna som samhällets övervakare. Och det gjorde han delvis med Uddeholmbolagets stöd. Bolaget skänkte 1908 mark och vid torgområdet uppfördes en liten polisstation.

Oskar Nilsson var J.B:s medhjälpare som fjärdingsman och i Norra Råda var lika välkända Andersson "fjärsman". Vaktmästare Berg på församlingshemmet blev extrapolis. 40-talets mera bekanta företrädare för polismakten i Hagfors var Wilhelm Frank med extrapolisen Gustaf Svensson, tillika Folkets Husvaktmästare, Bror Holmberg från 1942 och Börje Stolpe från 1946. Norra Råda kommun och Hagfors municipalsamhälle slogs ihop till en polisenhet. Harry Moberg och William Andersson fick också jobb i det lilla trångbodda polishuset, som även inrymde lägenhet för polisbefälet Frank.

Förhör fick ibland hållas i en av två arrester eller på vindsvåningen för att man inte skulle störas av besökare! Med 44,77 kvm kontorsyta gick det väl någorlunda att samsas när man bara var en handfull poliser, men 1957 var nio i tjänst jämte ett skrivbiträde och då tröt tålamodet för landsfiskal Einar Pihl och poliskåren. 1962 ersattes byggnaden av ett nytt polishus, som i sin tur också blev för trångt och fick en efterföljare 1980, döpt till "Vinkelboda" i folkmun. På grund av en ovanlig arkitektur.

1948 fick Gunnar Werlefors polistjänst i Hagfors, en hejare på skidor och bland annat svensk militärmästare. Sen kom Ingemar Håkansson, numera i flygets tjänst, Bengt Gullberg m.fl. Ingemar blev förresten inlåst i en arrest av practical joke-lystna ortsbor minns NWT-skrivaren. På den tiden gick det att skämta t.o.m. med polismakten!

I Gustava hade Otto Larsson, Lidvald Torliden och från 1952-1964 Uno Carlsson, nuvarande landstingsrådet, jobbat som fjärdingsmän. Uno var med och tog hand om en förvirrad knivmördare på en skogsstation i Gumhöjden i december 1956.

"Plåtade" knivoffer!

NWT-skrivaren minns det synnerligen väl eftersom jag i avsaknad av fotografier på den mördade fick hjälp av landsfiskal Pihl att arrangera en bild på offret, där han faktiskt såg livs levande ut! Efteråt blev det lite dåligt med nattsömnen en tid.

Vid rättegången i Råda tingshus den 28 maj 1957 knäppte NWT-skrivaren även en bild på den till 10 års fängelse dömde knivdråparen, som i ett obevakat ögonblick hoppade på fotografen. Det slutade lyckligare för vår del…

Minnen från 46 års kontakter med polismakten finns det förstås gott om. Till de ovanligare hör måhända när en anhållen utlänning bröt sig ut från finkan i gamla polishuset vid torget. Han slet loss en bräda från britsen, slog ett hål i tegelväggen och smet mitt för ögonen på förbipasserande tidigt en morgon! Tala om dålig väggkonstruktion. Friheten blev inte så lång minns Börje Stolpe. Efter skallgång greps mannen uppe på Värmullsåsen.

Framlidne fjärdingsman Knut Borgström i Råda, född 1905, och tingshusvaktmästare ända fram till senaste nyårsskiftet 90/91, kunde berätta mycket stolligt. Den här gången får vi nöja oss med när han grep en rymling vid Forshult och transporterade honom på tjänstecykel till Myra vårdhem!

- Det var vingligt, mindes vännen Knut, som var fjärdingsman i Råda mellan 1938-1965, dessförinnan i Rämmen från 1928.

Yngre kollegor var Bengt Noreklint, Råda, Nils Johan Persson i Mjönäs och Bengt Tage Olsson i Sunnemo. På den tiden hade samhället råd med polisservice även i glesbygd minsann!