Carl Johan Björklund

En fiolspelare att minnas

Hagfors (NWT). Hagforsbygden har fostrat många bekanta spelmän. Dragspelskungen Sven Hylén var en sådan med många efterföljare fram till Monica Zätas pappa Bengt Nilsson m.fl. Låt oss den här gången tala om en gammal fiolspelare vars minns lever kvar i mängden av nertecknade låtar och inte minst Hagforsvalsen, komponerad till stadsfirandet 1950. Carl Johan Björklund var namnet, spelmanskompis med Lejsme-Per!

Fast pappan Jan Kallsa i Björkåsberg var nästan ännu mera bekant än Carl-Johan och det ville minsann inte säga lite. Sonen Carl-Johan hade tecknat ner en mängd låtar, både faderns och egna. Noterna hittades i en låda på en vind efter teveprogrammet Nygammalt, berättade Carl-Johans sonson Sven Björklund för NWT-skrivaren 1974.

Det var rena slumpen att så skedde och att lådan med noter och gamla veckotidningar inte hamnade på soptippen. Sven Björklund hade nämligen lyssnat på programmet och ringde sen till Gert och Ann-Marie Ohlsson i Olsäter för att tacka. De hade också framfört en melodi av den gamle spelmannen Jan Karlsson i Norra Råda, Svens farfars far. Och det gav impulsen till att söka efter fler melodier. Hemma hos en farbror till Sven Björklund gjordes det unika fyndet.

Över 150 noter påträffades, de äldsta nertecknade 1892. Gert och Ann-Marie var entusiastiska över fyndet. En vals av Carl-Johan kom med på en LP-skiva där paret Ohlsson och bröderna Lindqvist framträdde. I Svenska låtars Värmlandsdel utgiven 1930 har förresten framlidne C.J. Björklund med inte mindre än 78 nertecknade melodier. Rekord förstås!

C.J. Björklund föddes 1862 och dog i augusti 1950, alltså inte långt efter det att han hade hedrats i samband med stadsinvigningen. 88-åringen var vital in i det sista. Han berättade för NWT-skrivaren hur han började spela dragspel i 10-årsåldern. Senare lärde fadern honom spela fiol och noter var han helt självlärd på. Han var också med i hornmusikkåren. Trots dålig skolgång lärde han även språk.

Det var fattigt och besvärligt att klara den stora familjen så vid sidan av jobbet i hyttan lagade han skor och slöjdade. 71 år gammal var han "kolskjuvare" på hyttkransen. Pensionerades efter 51 år och fick Pro Patriamedalj.

När han spelade med i en kvartett tvingades han låna en cello och mitt i ett musikframträdande kom ägaren och tog igen instrumentet! Carl-Johan sörjde djupt när han måste panta sin gamla stora fickrova, berättar sonsonen Sven. Modernare tiders saxofoner gillade han inte alls.

"Förbannade bräkerbocker", var hans avvisande kommentar!

Bara 11 år gammal spelade han på bröllop och mindes hur det var brukligt att spelmännen bjöds på "starkt". Det var ju inte så bra. "Jag blev hövvyr…"

Allmogemusik blev det enda saliggörande för den gamle spelmannen. Han mindes gärna tillbaka när han och Lejsme-Per på besök tillsammans med andra fiolentusiaster spelade ihop tills solen gick upp utanför Blinkenbergskåkarna. Och visst hände det att man också drog sta´ med Jan Kallsas så berömda brudmarsch.