DIX MINNS, NWT torsdag 17 januari 1991
Rivningsraseriet som förintade en bruksepok
Hagfors (NWT). Rivningsraseriet i Hagfors på 40-, 50- och 60-talen raserade nästan en hel bruksepok. Visst sjöngs det i revysammanhang: "Riv de gamla kåkarna och bygg upp nytt på Blinkenberg". Men att grävskoporna skulle få husera så hänsynslöst ångrar många idag. En prestigefylld höghusbebyggelse är redan ett aktuellt renoveringsobjekt i mångmiljonklassen.
Det hjälpte inte att hembygdsivrarna bönade för bevarandet av några äldre Blinkenbergshus efter Sahlinvägen. Fastigheterna efter Storgatan var dödsdömda genom planerna på bebyggelse kring höghusen. Inte ens den gamla antika vattenpumpen fick stå kvar när den alleprydda Storgatan breddades. Den gick samma öde till mötes som de ståtliga träden. Tyvärr!
När gamla Blinkenbergs-10:an revs kändes det lite extra trist för äldre bruksbor. Fastigheten inramade på sin tid den första skolan efter järnverkets tillkomst 1873. Och 10:an var också en välbekant samlingsplats på bruket, något som gamle hagforskännaren Waldemar Thörne ofta berörde i sina artiklar om Hagfors.
Det 90-åriga huset och övriga bruksbyggnader från järnverksstarten hade enligt dåtidens politiker inget kulturellt värde. "Hustypen är en exakt kopia av de fastigheter som brukade uppföras på bruken lite varstans i landet", skrevs det i en 60-talspromemoria. Dessutom försvarade man sig med att den gamla byggnationen på Gärdet fick bli kvar i sanerat skick.
Byggdes i blinken
Det var i alla fall Blinkenbergs gamla röda träkåkar som uppfördes först på bruket. Arbetarbostäder skulle "upp i blinken", därav namnet Blinkenberg sägs det. Och Blinkenbergshusen med sina syrenbersåer och flitigt frekventerade verandor är vad äldre ortsbor främst vill minnas från en svunnen bruksepok!
Både brukets missionsförbundare och godtemplare utnyttjade också gamla Blinkenbergs-10:an för sina sammankomster och då förekom det ofta att ungdomar störde träffarna med sina hyss. Annars var det nog mest i vedbodarna man höll till med sina Emil i Lönneberga-spratt. När den gamla bebyggelsen revs fick ortsborna chansen att skaffa fint virke till sommarstugebebyggelse. Det drogs smidda jättespikar för brinnande livet.
En kuriositet: hela 10:an var uppförd med s.k. knubb i väggarna i stället för tegel. Virket var sågat i tegelbitskorta stumpar travade på varandra och varvade med lera och cementbruk. Men så höll det också!
Berggrunden på Blinkenberg är minsann stadigt underlag för de fyra höghusen och omgivande bebyggelse. Minnesvärd var den misslyckade sprängningen för nya ledningsnätet. Allt avlopp gick tidigare ut i Uvån och drätselkammaren i den nya staden Hagfors (1950) hade anslagit 95.000 kronor för ledningsjobbet och en avloppspumpstation.
En dynamitsalva skickade stora stenar genom guldsmed P.W. Aldrins fönsterrutor! Stensplitter låg mitt på hans matbord och i närbelägna KF-charkuterifabriken gick en sten genom taket och en hel jättesats rökt medvurst fick skickas till soptippen tillsammans med allt glassplitter.
NWT-skrivaren råkade befinna sig i fastigheten när det small. Turligt nog mitt under lunchpausen. Det mest beklagliga med förödelsen var, erinrar sig dåvarande verkmästaren Inge Persson, att fabrikens vitpepparlager också förstördes. Tilldelningen var nämligen extremt låg för just den varan.