Östra Nästjärn - som försvann.

Det var en gång en tjärn som plötsligt försvann uppe i ekshäradsskogarna och det vållade förstås ett fasligt rabalder. Signaturen minns allt det där i september 1948, när man i all hast fick rycka ut med lådkamera och reportagecykel till Östra Nästjärn c:a 17 km från Hagfors centrum mot Knoändehållet. Vi trodde inte riktigt på uppgifterna, men blev helt förvissad när vi kom fram till det öde landskapet.
Ungefär så föreställer vi oss att det såg ut på månen också.

Rabalder blev det som sagt. En av de stora tidningsdrakarna i Stockholm ryckte t.o.m. ut med eget reportageplan och tog flygbilder. Milda makter vilken uppståndelse och mitt upp i alltsammans fick vi reda på att sjön försvunnit en gång tidigare, 1923, då folk plötsligt bara hörde ett ljudligt sörplande och så började fisken sprattla i allt mindre gölar. Det påstods att man sett ett trattliknande hål, men det var kanske bara fria fantasier. Vattnet rann bara iväg utåt mossarna och hamnade väl så småningom nere i Knon.

Och nu är sjön eller rättare sagt skogstjärnen borta igen. Och kanske för gott. Skogsmaskiner har dikat ut i mossarna och några direkta tillflöden finns inte, utan tydligen är det bara riklig nederbörd som fyller sjön igen fram på året. Sedan mitten av 1960-talet har vattnet sjunkit undan varje år och är nu längre ingen stor nyhet, även om det ser rätt skojigt ut och lockar fram fantasin hos besökaren. Fisken är förstås borta.

- Jag brukar släppa i abborre från Knon och kommer det vatten i tjärnen igen gör jag om det, säger Göte Hermansson i Bergsäng, som tillsammans med pappa Herman Larsson, f. 1887, har bott i Korsnäs inte långt från tjärnen, där de hade båt och brukade fiska både med nät och ryssja tidigare.

Det var fin fisk berättar de. Tjärnen är c:a 3 m djup tror forne arrendatorn Herman Larsson, dvs när det är vatten i den. Den har en bredd på omkring 150 meter. Till våren skall Göte Hermansson försöka märka utflödet med snitslar. Kan ju ha sitt intresse. Helst vill han förstås ha vatten i tjärnen, men var komma på avloppen? Ett ensamt rastbord med bänkar vittnar om att besökande skogsvandrare haft ett ställe att ta igen sig vid och kanske rent av rensa den bukiga tjärnabborren, som förtvivlat följer den allra sista vattendroppen fram till mosskanterna när det är så dags igen.